Det var en period i mitt liv då de där kartongerna från Amazon anlände minst en gång i veckan, och jag öppnade dem alltid med förtjusning. Då bodde jag ute på landet och min brevlåda hade förvandlats till ett slags portal mot världslitteraturen. Snabbt anlände alla böcker jag behövde, samt även sådana som jag inte behövde, beställda på ett enklicks-infall. Billigt var det också. Samtidigt hade vi fått en snabbare uppkoppling, och datorn hade förvandlats till en portal mot världen.
Detta var tidigt 2000-tal, och vackra drömmar låg i luften: Internet skulle göra oss alla klokare, friare, lyckligare, rikare. Men vad var det som hände på vägen till utopin? En pusselbit går att finna i Julia Lindbloms ”Amazon – Bakom framgången”. I första hand har Lindblom skrivit ett genomarbetat och ambitiöst arbetsplatsreportage, som handlar om alla dem som plockar, packar och transporterar de här varorna. Hon har talat med människor som arbetar för Amazon runt om i Europa och även i USA, mest anställda på deras olika gigantiska lager – ursäkta, ”Fullfilment Centers”, som det heter på bolagets nyspråk. Hon tecknar en deprimerande bild av systematisk rovdrift på människor, med låga löner, arbetsskador, osäkra anställningar, hårt uppskruvat tempo, sträng övervakning, straffsystem och allmänt usla villkor: förbud mot att tala med arbetskamrater, avdrag på lönen även vid småmissar, obetalda lunchraster på en halvtimme (som till stor del används för att förflytta sig genom de jättelika, fönsterlösa lagerlokalerna), problem att ens gå på toaletten. Amazon anställer många, men avskedar också i rasande takt.
Det är detta som gör de där paketen vi tar för givna så snabba och så billiga. Och som i den andra änden genererar ofattbara vinster för Amazons ägare, inte minst företagets grundare, Jeff Bezos, som nu är världens näst rikaste man, med en personlig förmögenhet på över 200 miljarder DOLLAR, som bland annat äger en ranch i Texas, två slott i Beverly Hills och ett i Washington DC, två lyxbostäder utanför Seattle, ett antal våningar på Fifth Avenue i New York och som i våras beställde segelyacht för 4 miljarder kronor, en båt så enorm att den kommer att behöva ett eget följefartyg och en driftsbudget på en halv miljard om året.
Amazons obscena vinster beror dock inte bara på att deras anställda arbetar under betingelser som man trodde försvann med Charles Dickens 1800-tal. Lindblom visar också att bolagets närmast monopolistiska ställning gör att de kan pressa blod ur underleverantörer, entrepenörer och andra inblandade. På alla marknader där Amazon dominerar har till exempel författarnas villkor snabbt försämrats, och bolaget styr despotiskt över bokförlagens liv och död. Sedan finns där ännu en faktor. Från allra första början har en viktig del av bolagets affärsidé varit det som kallas ”aggressiv skatteplanering”, det vill säga organiserad skatteflykt, där vinster i ett land enligt känt mönster slussas till något skatteparadis. Och som om detta inte vore nog tilltvingar sig Amazon rutinmässigt olika fördelar och ibland rena subventioner av det offentliga för att t.ex. etablera sig på en plats.
Bolaget växer nu närmast organiskt. I kraft av sin kolossala storlek, sina forskningsresurser och sin kontroll över viktig infrastruktur erövrar det hela tiden nya fält. Redan är Amazon en av världens största leverantörer av molntjänster, och de är på väg att bli riktigt stora inom så skilda områden som hälsovård, livsmedel, TV och rymdfart. Lindblom citerar en amerikansk expert som säger att Amazons mål inte är att dominera marknaden, det är att BLI marknaden. Själv tänker jag att om Amazon varit ett land hade USA invaderat för länge sedan. (Vilket man för övrigt kan säga även om Facebook.)
Hur kunde det gå så här? Och jag tänker inte bara på Amazon och de andra techjättarnas oerhörda dominans över våra liv. Vi skulle ju bli klokare, friare, lyckligare och rikare, men blev i många stycken dummare, ofriare, olyckligare, fattigare. När revolutioner går i stöpet brukar förklaringen ta form av två konkurrerande berättelser. Den ena säger att misslyckandet berodde på förräderi, den motsatta att förutsättningarna för en verklig omvälvning saknades, och att revolutionen därför från början var dömd att misslyckas. Här kan båda dessa förklaringar samsas.
Vi vet nu att Internets själva struktur driver fram monopol som Amazons (eller Googles, eller Facebooks). Just Amazons framgångar beror till ej obetydlig del på att Bezos före de flesta andra insåg de möjligheter som låg i att tolka, ta kontroll över och monetarisera de enorma dataströmmar som alla internetanvändare lämnar bakom sig. Men det är inte bara tekniken som gjort det möjligt att förvandla Internet från den där fria, öppna mötesplatsen för alla, som det en gång var tänkt att vara, till dagens övervakningskapitalistiska, monopolistiska pengapress för några få. Det är också personer som Bezos som med stor envishet drivit utvecklingen dithän – en gång hippa uppstickare har fällt masken och visat sig vara revolutionens dödgrävare och rövarbaroner tillika.
Lindblom skriver sakligt och återhållet. Själv läser jag alltmer skakad, arg. Jag har insett vad de där paketen med den glada loggan egentligen kostar. Nej, så länge de inte ger sina anställda bättre arbetsvillkor, och så länge som de fortsätter att smita från skatten, tänker inte jag handla hos dem. Men månne är det mest bara en privatmoralisk tröst att på detta vis rösta med sina pengar. Amazon är i sin nuvarande form en monopolistisk styggelse, och måste brytas upp. Verklig förändring kräver kraftfulla politiska ingrepp.
Peter Englund 