Nu har jag precis lagt sista handen vid det som ska bli min nästa bok. Den handlar om det Andra världskriget, och är en skildring av en enda månad, november 1942, krigets vändpunkt. I dess inledning var det fortfarande möjligt att tro att axelmakterna skulle segra; när den var över stod det klart att det bara var en fråga om tid innan de skulle förlora. Där emellan låg El Alamein, Guadalcanal, landstigningen i Franska Nordafrika, den japanska reträtten på Nya Guinea, det sovjetiska genombrottet vid Stalingrad; bara en månad, men den kanske viktigaste under hela 1900-talet, då allt ännu låg i vågskålen.

Boken är uppbyggd av ett flätverk av biografier. Greppet liknar det som jag prövade i ”Stridens skönhet och sorg” 2008. Där finns dock ett antal ej oviktiga skillnader. Där den föregående boken sökte greppa hela det Första världskriget från början till slut, söker jag i den nya som sagt skildra skeendet under en enda månad.

Formen i denna bok är mer öppen, och än mer experimentell. Den tidigare boken var uppbyggd runt litet längre kapitel och vad en av ett 20-tal personer gjorde och såg och tänkte under en enskild dag. I den nya boken är kapitlen ofta kortare, personernas spår korsar ibland varandra, och det finns mer av flashbacks och flashforwards. I den kommande boken får läsaren dessutom följa nästan exakt dubbelt så många individer, alltså ett 40-tal.

Personerna är av de mest skiftande slag, och inte bara militärer. Så förutom till exempel en sovjetisk infanterist vid Stalingrad, en japansk infanteriofficer på Guadalcanal, en italiensk lastbilschaufför i den Nordafrikanska öknen, en partisan i de vitryska skogarna och en kulspruteskytt i ett brittiskt bombplan, finns här även en 12-årig flicka i Shanghai, en nykär universitetsstudent i Paris, en hemmafru på Long Island, en kvinnlig tysk journalist, en skeppbruten kinesisk sjöman, en fånge i ett Sonderkommando i Treblinka och en sexslav på en japansk fältbordell i Mandalay. Nästan samtliga är okända, och befinner sig långt ner i hierarkierna. Några mer bekanta namn förekommer, som Sophie Scholl, Ernst Jünger och Albert Camus.

Källorna är i första hand dagböcker, brev och memoarer. Inget är tillagt eller påhittat. Jag har varken kunnat, velat eller behövt göra så: materialet jag brukat är rikt nog. (Och alla som på allvar givit sig in i det källmaterial som Andra världskrigets avkastade, vet också att detta är fullkomligt gigantiskt.) Detta är historia, inte fiktion.

Det är alltså den enskilda människan, hennes upplevelser, tankar och – inte minst – känslor som bär boken. Vi talar om de, dem och det som möjligen återfinns i fotnoterna eller kanske som en förbiilande färgklick i den stora berättelsens tunga flöde, men som för det mesta inte syns alls. Notera att i boken även finns trådar som handlar om andra enskildheter, som till exempel bygget och sjösättandet av ett transportfartyg på ett varv i södra USA.

Grundpoängen är att skriva historia utifrån vad människorna visste där och då, och ej låta perspektivet färgas av det vi nu vet skulle hända. Så jag har inte bara försökt återuppbygga de här människornas livsvärld, utan även velat rekonstruera den mörka ovisshet som de levde i där och då, en ovisshet som ofta faller bort i vanlig historieskrivning, varvid katastrofer förvandlas till förenklad och ibland harmlös epik.

Jag kan nästan lova att du aldrig läst en liknande bok om det Andra världskriget.

Bokens arbetsnamn är ”November”. Den kommer ut på hösten 2022, i åtta olika länder samtidigt, förutom i Sverige, på Natuyr & Kultur, även i Tyskland, Storbritannien och USA.