Nyheter

Här kommer jag att löpande, och på enklaste vis, berätta om sådant som på olika sätt har att göra med mig och mina böcker. Stort och smått.

Nu har även volymerna ”1916” och ”1917” utkommit ut som pocket! Böckerna innehåller den fulla texten från den inbundna originalversionen, plus alla kartor och bilder – färgbilderna kommer dock i svart-vita versioner. Detta betyder att den samlade pocketversionen av ”Stridens skönhet och sorg” nästan är fullbordad. Framåt slutet av sommaren ges ”1918” ut, tillsammans med den appendixvolym jag nämnt nedan. (Jag tror att många författare när en hemlig dröm om att någon gång skapa ett verk som behöver eller verkar behöva ett fristående appendix.) Men nu finns alltså ”1914”, ”1915”, 1916″ och ”1917” i bokhandeln. (12.V.22)

Och nu blev den allra, allra sista delen av den nya boken slutförd och inskickad. Jag talar om kartorna. Boken kommer att ha två kartor, en som visar Europa och Nordafrika i november 1942, placerad på försättsen, en annan, som föreställer Asien vid samma tidpunkt, på eftersättsen. (Kartorna visar bl.a. var bokens olika personer befann sig – därav de små rutorna med pilar.) Jag gjorde underlagen på det enda vis jag behärskar: med blyertspenna, suddgummi, sax, klister, häftmassa och … just det, Tippex. Det var en riktig vandring ned längs minnenas allé. Dessa mina kluddiga förlagor kommer att förvandlas till riktiga kartor av Maria Grum, som även gjort kartorna till ”Stridens skönhet och sorg”. (13.IV.22)

I sommar kommer jag och författaren Agnes Lidbeck att svara på lyssnarfrågor i den väldigt speciella programserien ”Allvarligt talat” i P1. Det ser jag fram emot, även om både uppgiften och sammanhanget känns lite speciell. (Eller kanske just därför!) Mer information finnes att få här! Och även här. (28.III.22)

Bilderna är klara! På alla vis. Arbetet med att slutföra min nya bok ”Onda nätters drömmar” går stadigt framåt. Bildurvalet är gjort, rättigheterna säkrade och nu har jag även skrivit alla bildtexterna. Jag tycker bilder är viktiga, men jag brukar inte vilja ha dem utspridda här och där, då jag tycker att det bryter textens flöde och lätt blir distraherande. Så även i denna bok kommer fotografierna vara samlade i små bildessäer, tematiskt sammanhållna: Paris under ockupationen, Stalingrad, USA:s hemmafront, kriget till havs, Tyskland, Nya Guinea, Nordafrika etc. Där finns många unika foton, sällan eller aldrig använda, samt några närmast ikonografiska, som jag dock söker att gå lite djupare in i, förklara vad det är vi ser, och i vissa fall vad människorna heter, vad som hände med dem sedan etc. Jag kommer att snart börja lägga ut smakprover foton och bildtexter på mitt Instagram-flöde. Följ gärna med där: historiker_peter_englund. Där lägger jag ofta ut fler nyheter än här. Samt även andra saker.

Pocketversionen av ”Stridens skönhet och sorg” kommer att ha en sjätte del: en Appendixvolym. Och denna arbetar jag på just nu, när både höstens nya bok, ”Onda nätters drömmar”, och pocketversionen av ”Söndagsvägen” är slutförda. ”Stridens skönhet” i sin nya, utökade version är ju onekligen ett stort verk, mycket stort tillochmed: nästan 1 800 sidor (1 783 för att vara exakt). Syftet med den här appendixvolymen är att ge läsaren en enkel möjlighet att orientera i det voluminösa verket, samt att komplettera det med olika texter som jag tror kan vara värdefulla. I appendixet kommer det finnas 1.) resuméer, som sammanfattar de olika kapitlen i tidsmässig ordning, 2.) ett sammanslaget register till samtliga fem volymer, 3.) detaljerade kronologier för de olika krigsskådeplatserna, månad för månad, år för år, 4.) en inledning där jag berättar om olika aspekter kring tillkomsten av ”Stridens skönhet och sorg”, 5.) biografiska skisser, som beskriver vad som hände med verkets olika personer efter kriget, samt 6.) ett par texter om det första världskriget utifrån ett kontrafaktiskt perspektiv: ”Vad skulle ha hänt om …”. Nu föreligger volymerna ”1914” och ”1915” som pocket, och de följs i maj av ”1916” och ”1917”. Och litet senare i år kommer ”1918” och den här appendixvolymen. Omslaget till den sistnämnda syns här ovan.

Jag sitter nu med sistakorrekturet till min kommande bok ”Onda nätters drömmar”. (Tidigare arbetsnamn ”November”.) Och arbetet med att säkra alla fotografierna som ska ingå pågår för fullt. Det rör alltså vackert på sig. Som jag nämnt tidigare är greppet ett flätverk av biografier, lite granna som i ”Stridens skönhet och sorg”, där du som läsare får du möta ett antal olika (och högst verkliga) människor i deras vardag, vad de såg, tänkte, kände och gjorde under de fyra världshistoriska veckorna i november 1942, då utgången av det andra världskriget ännu var oviss. ”Onda nätters drömmar” kommer ut i höst och förlaget är Natur & Kultur. Mer information finns här!

Våren 2022 kommer ”Söndagsvägen – Berättelsen om ett mord” att ges ut som pocket. Egentligen skulle så ha skett tidigare, men jag ville först uppdatera texten. När boken kom ut i juni 2020 var det många människor som tog kontakt med mig. Vilket inte är underligt, då jag för första gången skrivit en bok om en händelse som existerade i levande minne. Folk hörde av sig om allt från fel i terminologin och egna minnen från livet i Skönstaholm vid denna tid, till detaljer rörande utredningen och egna upplevelser direkt kopplade till fallet. Vilket jag är tacksam för. Det har alltid varit en hederssak att alltid rätta fel i mina böcker. (Jag har till och med en särskild avdelning för detta här på hemsidan.) Jag har därför givetvis velat korrigera misstag eller oklarheter. Men dessutom kändes det nödvändigt att göra något med de små och stora berättelser jag fått ta del av. Och det tillfället har infunnit sig, när boken nu skall bli pocket.

Jag har mer än bara uppdaterat ”Söndagsvägen”. Visserligen har inte grundhistorien ändrats. Den ligger fast. Men jag har lagt till en ej obetydlig del nytt, både smått och stort. Två moment har varit särskilt viktiga. För det första har jag från olika håll fått tillgång till information som på ett viktigt vis fördjupar bilden av hur dådet påverkade Kickan Granells familj och släkt. (Här förebrår jag mig själv storligen: när jag sökte människor att tala med om det skedda fokuserade jag på vuxna som levde där 1965 på Söndagsvägen – och glömde bort flera, inte minst barnen. Det var en blunder.) För det andra har jag också vunnit upplysningar som komplicerat bilden av utredningen litet till. Att utredarna gång på gång förirrade sig in på stickspår, det har jag redan skildrat, men de famlade mer än jag förstod. Här måste jag särskilt tacka Leif GW Persson, som hörde av sig till mig och bland annat berättade om poliserna i utredningen, som nu alla är döda, men som han själv träffat och i vissa fall kände väl.

Den nya versionen kommer även att innehålla foton, i första hand från förundersökningen.

Arbetet på min nästa bok är nu slutfört! Arbetsnamn är som tidigare meddelat ”November”. (Omslaget bredvid är till den tyska versionen; titeln är också deras.) Jag sitter nu med förstakorrekturet, stryker, rättar, flyttar komman. Vill gärna berätta mer om själva formen. Detta handlar inte om traditionell historieskrivning och dess stratosfärperspektiv. Istället påminner greppet om det jag prövade på i min bok om det Första världskriget (”Stridens skönhet och sorg”), alltså ett flätverk av biografier. Som läsare får du möta ett antal olika (och högst verkliga) människor i deras vardag, vad de såg, tänkte, kände, gjorde under dessa fyra världshistoriska veckor: en amerikansk hemmafru, en tysk journalist, en vitrysk partisan, en fransk student, en italiensk lastbilschaufför, en brittisk stridsvagnssoldat, en koreansk sexslav, en kinesisk sjöman, en sovjetisk infanterist, en belgisk kontorist, en japansk löjtnant, en judisk fånge i Treblinkas Sonderkommando, och så vidare. Olika röster, olika öden. Allt är inte heller individer. Du får även följa en tysk ubåt under uppdrag ute i Atlanten, och bygget av ett transportskepp på ett varv nere i den amerikanska södern.

Boken skiljer sig från den jag skrev om det Första världskriget på så vis att tempot är högre, kapitlen kortare och mer inflätade i varandra. Som det tidigare verket bygger det på dokument som dessa människor lämnat efter sig: brev, dagböcker, memoarer, men även en del mer udda källor som förhörsprotokoll, personakter och rättegångshandlingar.

Orsaken till att boken ställs färdig redan nu, är att de utländska översättarna måste få tid på sig att utföra sitt arbete. Boken ska som sagt komma ut hösten 2022, 80 år efter Stalingrad, El Alamein, Guadalcanal, landstigningen i Nordafrika etc.

Nu kan jag berätta att min nästa bok kommer ut hösten 2022. Den handlar om det Andra världskriget, närmare bestämt om en enda månad, november 1942, som brukar betecknas som krigets vändpunkt. I dess inledning var det fortfarande möjligt att tro att axelmakterna skulle segra; när den var över stod det klart att det bara var en fråga om tid innan de skulle förlora. Där emellan låg El Alamein, Guadalcanal, landstigningen i Franska Nordafrika, den japanska reträtten på Nya Guinea, det sovjetiska genombrottet vid Stalingrad; bara en månad, men den kanske viktigaste under hela 1900-talet, då allt ännu låg i vågskålen.

Arbetet har pågått sedan 2018, och delvis skett parallellt med skrivandet på ”Söndagsvägen”. Min smala lycka var att ihopsamlandet av källmaterial var klart redan på våren 2019, och att jag därför kunde grotta ner mig i detta, pandemin och alla stängda gränser till trots. Skrivandet har varit sällsynt intensivt men också mycket belönande. Det är länge sedan jag gick till arbetet med sådant fokus, ja glädje. Jag är också synnerligen nöjd över slutresultatet. Kan nästan garantera att du aldrig läst något liknande om det Andra världskriget.

Arbetsnamnet på denna nya bok är ”November”.

Mer information hittar du här! (11.VI.21)

Sedan några år tillbaka har Natur & Kultur inlett en återutgivning av böcker från min backlist. (Själv omtalar jag projektet, icke utan tillfredsställelse, som mina ”Gesammelte Werke”.) Hittills har ”Poltava”, ”Silvermasken” och ”Brev från nollpunkten” givits ut i reviderade och uppdaterade versioner, samtliga försedda med nyskrivna efterord. I år har turen kommit till ”Tystnadens historia”, min essäsamling från 2003. (Det är 18 år sedan i år – fy vad tiden flyr!)

Även i denna har texten reviderats och uppdaterats. Dessutom har det tillkommit en helt ny essä, betitlad ”Den blå himlens historia”. Och precis som med de föregående titlarna har jag även skrivit ett speciellt efterord, som berättar något om bakgrunden till denna bok och litet hur det gick till när jag skrev den. Ett utdrag ur denna text:

”Att jag alls blev historiker är nog ett bra exempel på synkronicitet. Jag började studera det ämnet 1980 vid Uppsala universitet. Om jag dykt upp där några år tidigare hade jag nog inte velat studera vidare: dels praktiserades då en ovanligt rigid historiematerialism, dels var kvantitativ metod de rigueur. (Båda dessa företeelser intresserar mig inte överdrivet mycket.) Om jag börjat studera ett antal år senare hade jag nog inte tillåtits studera vidare: dels hade nya ortodoxier börjat resas i det tomrum de gamla lämnat efter sig, dels hade forskarutbildningen blivit alltmer formaliserad, där antagning skedde efter noggrann genomsållning och upprättande av detaljerade forskningsplaner. En person som likt undertecknad bar på idéer om en tänkt avhandling som var på samma gång vaga som experimentella, skulle tidigt, med knapptryckning, ha förpassats rakt ned i den stora bassäng fylld med hajar som finns under alla universitetsinstitutioner och sedan aldrig mer hörts av.”

Den nya versionen av ”Tystnadens historia” kommer ut under sommaren. (19.IV.21)

Har lagt ut en ny text i Textarkivet. Nu om penisens historia. (5.III.21)

På mitt Instagramkonto har jag några gånger låtit det framskina att jag skriver på en ny bok, efter ”Söndagsvägen”. (Nej, det är varken ett nytt verk i genren sannkrim, a.k.a. True Crime, eller del tre i trilogin om Erik Dahlbergh – jag tänker, att kunde vännen Klas Östergren ta 40 år på sig att fullborda sin trilogi, kanske även jag kan tillåtas att dröja litet till.) Jag har dock varit rädd att berätta vad det är, dels då för mycket snack i förväg lätt leder till energiläckage, men framför allt då det innebär att man står med byxorna nere då det visar sig att allt ens idoga skrivande inte ledde någon vart. För mig föresvävar alltid risken för haveri; och det är alltid långt lättare att kassera något man aldrig skrutit om i offentligheten. Emellertid har jag nu kommit så långt i arbetet så att jag vet att, JA, det kommer verkligen att bli en ny bok! Snart ämnar jag presentera vad den handlar om. Bland annat här. (3.III.21)

Jag vill gärna påminna om några intervjuer, i annan form än text, och som alltjämt är både tillgängliga och aktuella. (2.III.21)