Ofredsår – Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt

bokofredsar2”Den 10 octobris är jag, Erik Jönsson Dahlbergh, födder till denne usle och eländige världen.” Året var 1625, staden var Stockholm och huset låg på Stora Gråmunke gränd. Stockholm hade just härjats av en stor brand. Erik föddes i en sotig, rökdoftande stad, i ett Europa som fattat eld. Han skulle hinna bli 24 år innan han för första gången upplevde fred, och då varade den bara några år. Hans århundrade, 1600-talet, var härjat av krig och oro som aldrig förr, hans liv var ett liv av ofredsår.

Den här boken berättar om det kaotiska 1600-talet och om hur det gick till när Sverige steg upp från att vara en obetydlig stat i Europas utkant till att bli en av de stormakter som styrde kontinentens öden. Här skildras kända fälttåg och bataljer som Breitenfeld och Lützen och den svenska stormningen av Prag, men även många nu glömda händelser som det stora slaget vid Wolfenbüttel, den märkliga reträtten från Torgau eller den fruktansvärda eldstormen över Böhmen, då svenska trupper plundrade och brände flera tusen byar och städer.

Den här brett upplagda boken behandlar åren 1625-1656 och är den första delen i en tänkt trilogi. Den skildrar inte bara den svenska historien, utan berör även det som hände i länder som Danmark, Tyskland, Italien, Turkiet och i de kolonier som Sverige erövrade i Nordamerika och Afrika.

Här berättas om de krafter och stora tilldrageklser som formade epoken, samtidigt som här även tecknas en bild av hur det var att leva i 1600-talet: här diskuteras så vitt skilda ämnen som förlossningskonst, matvanor, kvinnornas villkor, fritidsnöjen och städernas nattliga djur. Och rakt igenom denna myllrande gobeläng av små och stora händelser, kända och okända personer, får läsaren följa en enskild man, Erik Dahlbergh, den blivande konstnären, krigare och arkitekten, och hans upplevelser ute i Europa.

Ofredsår var från början lite av ett drömprojekt, åtminstone för en historiker. Detta att försöka gripa runt en hel epok, och försöka få in, säg, storpolitik och kärleksmönstrens skiftningar, i en meningsfull helhet, är givetvis svårt, men också oemotståndligt. Projektet inleddes dock i en känsla av ungdomligt lättsinne, och halvvägs inne i den här boken insåg jag att detta var… ett livsprojekt. Jag måste erkänna att jag även var en smula rädd för publikens reaktion: skulle de tåla så här mycket kallt stål? 632 sidor?

Än en gång blev jag förvånad att det gick så bra.

Smakprov

Om du vill läsa kapitel 3:2 ”Fem skott i november” klicka här.
Om du vill läsa kapitel 4:1 ”Det går allt ut på penningar” klicka här.
Om du vill läsa kapitel 7:1 ”Så god som en gosse” klicka här.
Om du vill läsa kapitel 10:3 ”Att vinna sig en greves hatt” klicka här.
Om du vill se innehållsförteckningen klicka här.
Om du vill läsa förordet klicka här.

Bonusmaterial

Vill du läsa ett utdrag ur Erik Dahlberghs egen skildring av hans barn- och ungdom?

Vad tyckte kritikerna?

”Författarens suveräna behärskning av materialet i förening med en bland svenska historiker mindre vanlig stilistisk elegans har möjliggjort för honom att skriva en bok som inte bara är storslagen historia utan också god litteratur” – Lars-Arne Norborg, Sydsvenska Dagbladet.

”Englund framstår ibland som en gammal landskapsmålare, och tycks älska de stora vyerna, eller myllret i en stad där det fortfarande är möjligt att ana den enskildes ansiktsuttryck. Jag får också en känsla av tidsmaskineffekt, en vilja att skapa presens i en avlägsen tid, att verkligen försöka vara där. Jag kan inte se annat än att ”Ofredsår” på många sätt är en bedrift.” – Kristian Petri, Dagens Nyheter

”‘Ofredsår’ är ett fascinerande verk, genreöverskridande, väl disponerat och skrivet med en betydande känsla för ordens rytm och valör.” – Erik Andersson, Göteborgs-Posten

”Ofredsår har utomordentliga möjligheter att bli en modern klassiker” – Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet

”Så livfullt, inträngande och medryckande har nog aldrig det tunga 1600-talet skildrats förut” – Ingemar Unge, Vi

”Det är en grym berättelse om förra gången vi svenskar för en tid trodde vi var bäst i världen. En stor och skakande läsupplevelse” – Göran Hägg, Aftonbladet

År 1993 fick den flera priser, bland annat Augustpriset som årets bästa fackbok.

9783499627682_200_verwustung_haftadBoken är utgången på förlaget, men står att få tag på via antikvariat.net. Den har nyligen kommit ut i en ny tysk upplaga. Den tyske författaren Daniel Kehlmann har prisat den som en viktig inspirationskälla till hans historiska roman ”Tyll”.

Basfakta

Boken hade i februari 2005 tryckts i 229.000 exemplar (inbunden och pocket).
Den har översatts till tyska, finska, tjeckiska och polska.
Boken har 632 sidor, rymmer 8 färgsidor, 20 sidor med svart-vita illustrationer, 9 kartor och har ISB-nummer 91-7486-067-4.
Första recensionsdag var 9 november 1993 – det minns jag: då befann jag mig på Stadshotellet i Örebro.

10 reaktioner på ”Ofredsår

  1. Peter Englund skriver:

    Förr eller senare ska jag tillbaka till 1600-talet. Men när vet jag inte riktigt. Har flera saker som ligger väntande före det. Den avslutande delen kommer att ta mycket tid, så det gäller hitta plats inte bara i almanackan utan i mitt liv!

    Gilla

  2. Henke skriver:

    Skulle vilja ha den här boken och tex. Poltava som ljudbok, finns det? Om så är fallet var kan man hitta det?

    Gilla

  3. Tobias Wikström skriver:

    Hej! Jag tar mig just igenom Ofredsår. Ett kärt besvär, kanske jag skall tillägga! Jag har vaskat igenom källhänvisningarna i hopp om att hitta en målning som du beskriver som ”en av de mest övertygande studier av en här i rörelse”. Konstnären heter Peeter Snayers. Tyvärr, eller hellre som tur är, var han tydligen produktiv, och jag lyckas inte bena ut om bilden finns bland de mängder jag hittat m.h.a. google. Troligen finns den inte där. Bilden skall illustrera återtåget från den misslyckade belägringen av Freiberg. Bokens enda referens till en målning är ”Dutch painting of the golden age”, som inte känns rätt. Om du har en länk till bilden får du gärna dela med dig. Finns den inte på internet, uppskattar jag också information om den hänger nånstans till allmän beskådan. Kanske är det inte så långt att resa för mig.

    En kommentar till har jag – det gäller ett stycke där du beskriver hur krigets smärtor och skräcken för svenskar höll sig kvar tills för hundra år sen. Jag hittar inte stycket nu, jag är för lat för att leta. Men det finns där. Jag skulle nog våga säga att krigets smärtor lever kvar än idag. Ingen är väl rädd för svenskar längre, men att kriget rev upp sår i södra Tyskland som ännu inte är helt läkta, är jag övertygad om efter över 10 år som bosatt i Schweiz.

    Annars har jag bara gott att säga om de av dina böcker jag hittils läst – några av dem flera gånger.

    Gilla

  4. Peter Englund skriver:

    Tobias! Det är så länge sedan som jag arbetade med det här materialet, så jag måste säga att jag allvarligt talat inte minns var jag återfann den där tavlan. Men skulle jag ramla över en referens till var den kan återfinnas hör jag av mig!

    Gilla

  5. Per Öhman skriver:

    Väldigt bra bok Önskar nu den till mina vänner i Prag översatt till tjeckiska Var kan jag köpa den?

    Gilla

Lämna en kommentar