Det svenska språket är det vackraste vi har, och på sätt och vis också det mest oförgängliga. Hur gammalt ett ord kan bli vet vi ännu inte. I vårt språk möter vi alla de människor som levde här före oss och som i dess materia har avsatt sina spår. Samtidigt är det i språket som vi växer in i det kommande. Språkets materia är nämligen i hög grad böjlig, rörlig. Till definitionen av ett levande språk hör att det förändras.
Svenska Akademiens ordlista är sedan långt tillbaka den inofficiella normen för stavning, uttal och böjning av svenska ord, och precis som för alla andra liknande projekt finns det i ordlistan en intressant spänning mellan det beskrivande och det normativa.
Å ena sidan bygger SAOL på analyser av mycket stora samlingar av nutida text, allt för att bygga upp en precis och verklighetstrogen bild av vårt språk som det ter sig idag. En vacker dröm – möjligen inspirerad av verkets titel – är annars att ledamöterna i Akademien utför detta arbete själva, och att ett ords vara eller icke vara därför avgörs av våra personliga preferenser. Ett resultat av denna illusion är de uppvaktningar som Akademien utsätts för, och som ofta handlar om att någon just hittat på ett ord som fyller en viktig funktion och därför skyndsamt bör införas i ordlistan. Eller så har man upptäckt att ett ord försvunnit ur samma ordlista, och kräver att det lika skyndsamt ska återinsättas.
Båda dessa propåer kan besvaras på ungefär samma sätt. Något förenklat kan man säga att när ord kommer i bruk i tillräcklig omfattning kommer de in i ordlistan, när de faller ur bruk faller de ut ur ordlistan. Förbättrade vetenskapliga redskap har även denna gång gjort det möjligt att utesluta fler ord än som var fallet med de äldre upplagorna. (Något som för övrigt också lämnar plats för fler nytillskott.) Märk väl att inga ord heller stryks för alltid utan dröjer kvar i databaserna, för att kanske göra en återkomst om brukarna finner det vara lämpligt.
Å andra sidan är ordlistans främsta funktion faktiskt att erbjuda en norm genom att ge rekommendationer rörande ords stavning, uttal och böjning. Det är dock viktigt att påpeka att dessa inte är gripna ur luften utan grundade på det etablerade bruket. Ytterst är det en fråga om att värna språkets funktion som medel för kommunikation och en väg till möten.
Det är för att ytterligare öka ordlistans användbarhet som vissa förändringar gjorts, framför allt att samtliga substantiv, verb och adjektiv, inklusive sammansättningar, har givits böjningsangivelser. En annan nyhet som kan framhållas är att betydelseangivelserna nu är betydligt fler. Detta har – som alla kan se – fört till en ej obetydlig ökning av ordlistans fysiska omfång.
Många är de personer som har varit inblandade i framtagandet av denna SAOL:s fjortonde upplaga. Redaktörer har varit Sven-Göran Malmgren (huvudredaktör), Sture Berg och Louise Holmer. Under en stor del av projekttiden har även Daniel Berg medverkat. Ansvaret för databehandlingen har vilat på Christian Sjögreen och Monica von Martens. Samtliga är verksamma inom projektet Svenska Akademiens samtidsordböcker vid Göteborgs universitet.
För en särskild uppgift, uppmärkning av ord från viktigare fackområden, har Rickard Melkersson svarat. I samband med detta har artiklarna om medicinska ord kontrollerats av med.dr Mats Hemlin.
Akademiens egen språkkommitté – som består av Sture Allén (ordförande), Göran Malmqvist, Gunnel Vallquist, Bo Ralph, Jesper Svenbro och Tomas Riad – har diskuterat många principiella frågor och även granskat de förslag som gällt intagande av nya och utmönstrande av gamla ord.
Värdefulla synpunkter gällande såväl principiella frågor som enskilda ord har lämnats av medlemmarna i Språkvårdsgruppen, där den nya upplagan har diskuterats vid ett flertal tillfällen. Uppgifterna om de finlandssvenska orden har lämnats av Institutet för de inhemska språken i Helsingfors genom Charlotta af Hällström-Reijonen. En genomgång av de regionala orden har gjorts av Lena Wenner vid Dialekt, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg.
Första korrekturet har genomsetts av Anna Jansson vid Norstedts förlag. Kontaktpersoner vid förlaget har varit Britt-Marie Berglund och Håkan Nygren.
Den som vill ha ytterligare information om SAOL, förutom det som nämns här i förordet och i den efterföljande fylliga inledningen, hänvisas till webbadressen http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista
SAOL utgavs för första gången år 1874, och med tiden har det visat sig lämpligt att ge ut en ny upplaga ungefär vart tionde år – den ändrade periodiciteten är ett tydligt avtryck av språkets och samhällets allt snabbare förändring. För den som är intresserad av hur ordlistan – och ytterst just språket och samhället – förändrats från mitten av 1800-talet fram till idag finns numera en databas som jag har svårt att kalla annat än fantastisk, öppen för alla, och där man t.ex. kan söka på enskilda ord och se när de gjorde sin entré och kanske även sin sorti. Databasen heter SAOLhist och återfinns på webbadressen http://spraakdata.gu.se/saolhist/
Den stora uppmärksamhet som var ny upplaga av Svenska Akademiens ordlista röner är glädjande. Låt oss odla vårt svenska språk, vårda det och skydda det, men framför allt glädjas över det och nyttja det. För det är i bruket det lever.
Peter Englund
Peter Englund 