UR KARL GUSTAVS BREVVÄXLING – Några exempel

Följande är några få exempel på Karl Gustavs språk och brevkonst. Jag har försökt välja sådant som han skrivit egenhändigt, och alltså formulerat själv, utan insats eller inblandning av skrivare eller sekreterare.

PS i brev till Erik Oxenstierna, 4 februari 1655
– Om polackernas fåfänga försök att undvika krig

Thet mesta som persuaderar migh til at icke wetta af någon annan locum til at tractera en som här uti Swerie, är at jagh seer theras Rijksdagh först begynnas sist uti Martji monat och at wij äro så avanceradhe ij åhret at ther wij uppå någon annan ort skole condescendera til tractat en som ther jagh sielf något så när kunne warra i negdhen skole medh beskickninger hijt och tijdh löpa then besta tijdhen bort som man elliest bordhe agera uti icke warrandhes endoch förwissat huruwidha wij widh tractaten kundhe satisfaceras eller kundhe komma til slutt. Och sedhan tijdhen wore borta falle icke allenast til at tredha uti wircklich action fast beswerligit sedhan, och at underhålla folcket så lenge uti beredhskap och inquartering sådant wore en odreglich bekostnat.

(Orginalet i Riksarkivet, Saml. Oxenstierna af Södermöre, serie B, Brev (E.1046)

Brev till Gustaf Horn, 30 mars 1655
– Om nödvändigheten att undvika sammanstötningar med Ryssland

Jagh achtar nötigt Her Grefven här medh particularius mina tancker exprimera, at Emedhan jagh wiserligh förmodhar thet Muscovitern Redha är eller uti Aprilis m[o]nat tå skole willa tredha uti action medh Polacken, så hafver jagh ther förre welat skyndha uppå the qvar blefne Regimenters marsche uthur Finlandt och synes warra Rådeligast at thet Folcket som nu är uti bor[g]läger uti Ingermanlandt, Estlandt och thet Stiftische förlagdt at Feldtherren dragher them gennest i hoop, ther han efter min förmodhan grundelighen kan ferfahra at Muscovitern moverar sigh, och söckie uppå hwadt sätt han kundhe im-patrionera sigh Düneborg, och thet öfrigha Polniske Lijflandt antingen medh godha eller medh macht på thet at när Feldtherren antingen wore uti tijdh therförre engagerat eller och hadhe emporterat, Muscovitern mindre orsaack hadhe at offendera sigh ther öfver.

Thet tiänar migh och högheligen at jagh uti tidh måtte få wetta huru Muscoviteren skole uptagha när han migh at attaquera Polacken disponerat befinner på thet jagh mina desseigner deste friare fatta och uthföra kundhe när jagh intet widrigt utaf Muscovitereren uti krieget emoot Polen hadhe at befahra. Sedhan synes warra nödigt att man söckier underhålla troupperne som uti Lijflandt komma uti fiendhe landt, på thet man icke Consumeradhe sitt eget, hwilket uti fall af någon retraicte deste bätre nyttias kundhe.

Angåendhe hertigen af Churlandt är allenast thenne min conside-ration /at emoot sin willia icke för thenna tidhen så gennest strenga och bringha honom under min devotion/ än icke så stoor för den reflexion jagh gör uppå hertighen, uthan fast mehra uppå Brandenbourg, ratione Preussen, at han ther efter skole dömma ewadh honom uppå komma kundhe, ti är för thenna tidhen Rådiligast, at me[dh] hertigen af Chur-landt all discretion bruckas ifall ifrån hans la[ndt] eller honom siälf emoot os icke något widrigit eller fiendtligi[t] förrehadhes.

Thet synes och Rådheligast at ther Muscoviteren sko[le] trengia in uti Litthauen eller elliest söckia attacquera Churland[t] at her Feldtherren tå uppå sådant fall sökier medh sina troupper uti tidh och efter then force han sigh bastant judicerar at kunna agera medh, söckte at beteckia Churland så micket mögeligit är, rettandhes sin marsche åth Lithauen och altså ther igienom betaghe Muscoviteren tilfellet at trenga sigh uti wåre quarteer hwilka wij såledhes jure belli pretendera och inkrechta kundhe. I fall her Grefven skole elliest komma uti tractat medh hertigen af Churlandt wille Her Feldtherren altidh så lagha at föruthom the uti brefvet bemelte Conditioner, jagh stedhes frija hender framdeles widhare at handtla medh honom om thet hertigen elliest til sin säckerheet widare kundhe pretendera, remitterandes sådant alt af afhandtlas hoos migh. Män skole elliest hufvudh werckiet til at bringa hertigen uti wår devotion ther förre stutza och periculum syntes warra in mora, på sådant fall wille her Feldtherren allenast göra ett provisionalt slut- och afhandtling medh hertigen och migh medh thet forderligst sådant beretta låta, hwilket alt jagh her Feldtherren[s] godhe och högh berömblighe Conduite tiltroor och heemsteller.

(Originalet finns i Riksarkivet, Bielkesamlingen, vol. 6, (Karl Gustavs brev till G. Horn 1648-1657), E.2352.

PS i kanslibrev till Erik Oxenstierna, 13 oktober 1655
– Om läget efter Krakows fall

Jagh ärnar i öfvermorgon at brita up här ifrån och gå til Sendomiri doch är jagh ännu icke resolverat hwilken weg jagh tagher antingen åth Tarnove eller uppå andra sidhan åth Wislice. Jagh achtar nödigt at gref Stenbock subsisterar ther så widhare ordre antingen til at conjungera förwenta min ankombst. Tartaren är wist uti anmarsche och synes at thet blijfver ennu een dantze utaf i winter, Gudh stå oss bij. Kommer jagh något uti negdhen widh Warsau kan her Cantzeleren söckia at göra ett reedt til migh doch at han icke hazarderar sigh för en jagh kan skaffa honom convoye. Gref Wittenberg är så siucker at jag moste låta honom här quar elliest blefve jagh icke widh thenne armeen uthan skola siälf snart skinda migh här ifrån män så kan jagh icke sleppat emedhan han siucker [är], Guarnisionen låter jagh här tembligh starck undher General Major Wirtz commendo.

(Orginalet i Riksarkivet, Saml. Oxenstierna af Södermöre, serie B, Brev (E.1046)

Brev till Erik Oxenstierna, 14 oktober 1655
– Om hotet från tatarerna

Emedhan jagh för Tarteranners anmarsche blijver förorsackat at settia migh uti postur och uppå all fall uti tijdh tagha min säkerheet uti acht ti hafver jagh gifvit gref Stenbock ordre at avancera något emoot migh så och gref Magno at han blijfver widh Weiseln något beståendhes intil thes jagh migh til någon wist Resolvera kan och thenne occasion medh Tartaren kan warra förbij, ti hafver jagh uppå all fall wille Edher hermedh om min intention advertera hemstellandhes Edher om i tillicka medh Stenbocken kundhen komma til migh såsom och i fall gref Magnus och Stenbocken efter mina förrighe ordre alredha wore gångne åth Preussen at her Cantzeleren tå wille beo [rdra] troupper som befalte äro at blijfva qvar ståendhes widh Warsau eller Weiseln at the sigh gennest förfogha åth Warcka widh Flodhen Piltza och ther förwenta widare min ordre hwilket jagh Edher her medh at förretta hafver til thet högsta recommendera weelat och at these bref til gref Stenbock och gref Magno medh all hastigheet måtte befodras och gref Magnus för alting för måtte härom adverteras och at han påskindhar sin marsche.

(Orginalet i Riksarkivet, Saml. Oxenstierna af Södermöre, serie B, Brev (E.1046)

Brev till Erik Oxenstierna, 8 februari 1656
– Om segern vid Golab

Jagh kan icke noghsambt prijsa min Gudhs stoora nådhe [och] barmhertiget emoot migh i thet han migh medh en herligh victorie emoot fiendhen åther igen wälsignat hafver så at jagh moste bekenna at thenna action som nu passerat är her medh Polackerne hafver warit skarpast uti Combatten, så och avantageusast för migh uti fiendhens nedherlagh, uti thet icke allenast een stoor mickenhet äro uppå platzen och uti förfölliandhet beliggiandhes blefne uthan och är en stoor deel druncknadhe uti Weiselen och Wijeprz strömen, een häl hoop och Standardhe eröfvradhe så och puckor, jempte monga fångar taghne. The öfvrighe ära uppå åthskillie wägar förströdhe och förskingradhe wordne.

Och såsom jagh nu utaf Fångarnes berettelse blijfver underrettat om theras consilier och thet hoppet som thet hoppet som the hafva at willia brouhliera wercket alltså hafver jagh Edher här med medh mina tanckar uppenbahra weelat, nemblighen at jagh gernaa skole see thet wi kundhe rät fuhlkombligh penetrera the Brandenbourgische consilier och om han icke söckier at speela os ett pus såsom chur-försten ut af Bajeren giordhe i fall jagh honom elliest icke engage-radhe at kunna hålla sin armee uti esse och altså ther medh warra deste considerablare, ti tickes migh Rådheligast at man engagerar honom uti wercket medh, allenast at then satisfaction som han utaf migh måtte willia begära wore måteligh och skole jagh icke warra så obenegen om hans Ambassadeurer nu gennest fuhlföldhe medh Edher tractaten at gifva honom eett godh deel af de Polnische och Kalische Palatinater wore widh Strömmen Warta och s[å] Netzen och och [sic] uti these begge Palatinater belegit wester uth, eller och skole jagh man först komme til retta medh Muscovitern. I fall man befinner ennu churförsten begirigh uti tractaten af alliance skole jagh önska at the skicka theres sendigebudh ju för ju heller till migh eller til Edher uppå thet wij een gång komme uthur owissheeten.

Jagh merckier heel wäl ewadh moste jagh uti tidh warra betenckt om een wis författning och bebådelse til några wise wänner at och oanseet theres hiälp icke kundhe warra så mycket considerabel at jagh endoch then måtte separera utaf andra som then emoot migh employera weele. Jagh hafver weelat warit sinnadher at snart begifua migh til backas så befinner jagh min presence warra här så högh nödigh för jalousier som iblandt generalerne uti min frånwaru kundhe upstigha helst emedhan min brodher i går hafver haft then olyckan at han sitt Kneeskola aldeles sönderbräcket hafver och at han altså innom några weckor til geradhe icke kan warra ther hoos, tij moste jagh wäl så lenghe blifva här hoos armeen intil thes wärcket bättre settier sigh här uppe, så och at jagh medh Cossackerne kan blijfva Richtigh hwilka Konung Casimir sökier dragha uppå sin sijdha medh stoora promesser. Huruledhes jagh nu alt thetta kan förrekomma, moste jagh sökia Gudh bijståndt.

(I marginalen sidan 1: ”om churförsten continuerar sina werfningar moste jagh hafva tidig underrettelse om at tagaa there efter min mensure [sic].” I marginalen sidan 4: ”Bikommit i Elbingh den 28 Feb. stijl vetere.”)

(Orginalet i Riksarkivet, Saml. Oxenstierna af Södermöre, serie B, Brev (E.1046)