Ur Erik Dahlbergs dagbok 1656-57

Följande är ett litet utdrag ur Erik Dahlberghs dagbok, och behandlar bland annat hans resa till Polen och hans insjuknande i pesten. Jag hoppas kunna utöka det här utdraget successivt, så det åtminstone täcker de år som behandlas i mina två böcker ”Ofredsår” och ”Den oövervinnerlige”. Stavningen följer orginalet, som återfinns i Uppsala Universitetsbibliotek, handskriftssamlingen signum X:257.

1656

Jag ärnade fuller blifwa mestedeelen af sommaren i Room till att fortsettia allehanda excercitier, som jag hade begynt, i synnerheet att teckna effter lefwandes och nakna figurer i academierne så och att afmäta antiquische bygningar, men eenkannerligen att fullföllia architectura civili. Menn som jagh dermedh som bäst war i wärket, bekomm jag bref af generalmajoren och generalquartermestaren Mardefelt, som och af h. feldtmarskalken Wittenbergh, som medh armeen war ingången i Påhlandh, att jagh skulle skynda mig till armeen och settia alt annat tilbaka, effter som feldtmarschalln hade lofwat wedh min ankombst willia accomodera migh på det bästa. Jag försummade altså denne goda occasion icke, uthan, sedan jag alle mina saker hade giort richtige, reste jag den 18 juni i een öfwermåt ton stoor heta ifrån det ädle Room till Ronciglion, 4 mihl.

Den 19 till Viterbo och besåge een ort uthij ett berg, som altijdh blåser eldh ifrån sigh och kallas Bocca del Inferno, 2 mihl. Dito till det ( Propter est est, Dominus meus Johan Fugg mortuus est ) för det goda wijnet berömbde Monte fiasco, 2 mihl. Dito igenom Bolzena, S:t Lorenzo till Aqua pendente, 3 mihl.

STORHERTIGDÖMET TOSCANA Den 20 juni till Ree di Cofani, een bergfestning, 3 mihl, Dito till Torre Pietri, 3 mihl. Den 21 till Siena, 5 mihl. Den 22 till Barberino, 5 mihl. Den dito till det vnderschöne och lustige Fiorenzza, hwarest wij besåge storhertigens konst cammare och gallerie sambt den stoora diamanten, som i hela wärlden icke hafwer sin lijke, item dee rara perlorne så och Palatium Piti och storhertigens trägårdh iempte det schöna capellet eller storhertigernes graff, som mästedeelen ähr bygdh af ädle steenar och som jag troor i wärlden icke hafwer sin lijke. Fölliande dagen reste wij vth till storhertigens schöna lusthuus Poggio Reale benembdh, hwarest jag iempte mine andra reese cammerader hade den nåden att kyssa storhertigen och unge printzens handh. Och som storhertigen samma affton reste in till staden, så regalerade Hans Kongl. Högheet oss i wårt herberge al Cupido medh 6 flaskor Verdea, som ähr ett raart slags wijn iempte een stoor korgh full medh frucht, allehanda slagh, som miloner, apricoser, mandlar, fijkon och slijkt, så och medh wildbrådh: calkoner, höns, dufwor och andra steker och maatwaror, hwilket wij gladeligen förtärde. Och detta skedde mäst för min skuldh, som een swänsk, dy enär storhertigens broder printz Mathias, som hade tiänt under romerske keijsaren emot dee swänske och öfwermåtton estimerade wår nation, feck uthij Poggio Reale, der hann och war tillstädes, wetta, att jag war swänsk, carresserade han mig framför alla andra och gaf medh mångom ordh den store estim, som han hade för dee swänska, tillkiänna och frågade effter störste deelen af wåra generaler och officerare och förde mig till storhertigen. En är wij nu staden Florentz sambt alt, hwadh som wärdt kunde wara, nogsambt hade besedt, reste wij den 25 derifrån till Fiorenzola, 5 mihl. Den 26 besåge wij den lilla holmen emellan de begge strömmarne Lavinio och Reno, hwaropå keijser Octavianus Augustus, Marcus Antonius och Lepidus, som alla tre den tijden borgmestare i Roorn hölle sitt triumvirat och deelade heela wärlden emellan sigh i 3 deelar och samma dagh till Bolonien, 6 mihl, 27 dito till Mal Albergo, 18, och dito till Ferrara, 9 mihl. Den 28 derifrån till wattns opå Poo och Adice strömmarne till Venedigh, 16 mihl. Den 29 ifrån Venetien till Mestre, 1, och Castel Franco, 4, 5 mihl; dito till Bassano, 2, och till Primolano, 3, 5 mihl.

TIROLL Den 30 igenom den vnderlige festningen Kobell till Burgo, 3 och till Triento 2 och till Salaurno, 3, 8 mihl. Den 31 till Boozen, 4, och till Collman, 3, så och wijdare till Brixen, 3, 10 mihl, Den 1 julij till Sterzingen, 4, Matara, 3, och till ärkiehertigen af Österikes residenz Insbruk, 2, 9 mihl. Den 2 till Zuel, 2, och Mittwalde, 4, till Swånge, 12, 18 mihl.

ROMERSCHE RIJKET

BÄIJERN Den 3 julij till Landsbergh, 5 mihl.

SCHWABEN Dito medh postilionen till Augsburgh, 6 mihl.

FRANKEN Den 4 dito till Nurenbergh, 18 mihl. Den 5 derifrån till Beijersdorff, 4, och så wijdare igenom Forcheimb till Barnbergh, 6, 10 mihl. Alt ifrån Venetien och hijt hade jag een öfwer alla måtton beswärlig reesa, dy det continuerligen dag och natt regnade, som himmelen hade warit oppen, så att jag i desse 8 dagar måste kiöpa fem nya hattar, hwilke af det continuerlige rägnett förderfwades och, i det lijmet flööt af dem, blefue blööta och aldeles obrukelige. Och effter som nu wäderleken war godh, dy fortsatte jag min resa medh posthästar igenom dag och natt på det fortaste.

SAXEN Den 6 julij till Coburgh, 5, och dito till Sahlfelt, 6, öfwer Saalströrnmen till Ullstedt, 3, 14 mihl, Den 7 till Jähna, 6, Naurnburgh, 4 och Weisenfels, 2, 12 mihl. Den 8 till Lutzen, 2, Leibzigh, 2, Duben, 3, och samma natt in till Wittenbergh, 7, 14 mihl. Den 9 derifrån till Writzen, 3 mihl.

BRANDENBURGH Dito till churfurstl. residenzen Berlin, 9 mihl. Den 10 till Angermynde, 10 mihl.

POMMERN Och samma natt hart under staden Stettin, 8 mihl. Här tänkte jag fuller opå min giorde strenga och beswärlige reesa några dagar att hwijla. Menn som wedh min ankombst äwen lågh een galliott lastadh medh amonition ferdig, som skulle till Preusen, så kunde jag samma öfwermåtton goda legenheet icke försumma, så frambt jagh icke femb eller sex weckors tijdh uthij Stetin wille förblifwa. Jag satte mig altså samma dagh opå be:te galiott och giek reesan samma dagh medh een extra ordinarie windh Oderströrnmen uthföre och öfwer friska hafwet in till Swine, 12 mihl. Den 12 ginge wij till siöss och samma dag Colberg och Reesehöfft förbij vnder Dantziger heel, 24 mihl. Den 13 lupe wij in vthij Pillow, 15 mihl. Och samma dag reste jag till Elbingh, 6 mihl.

PRYSSEN Den 14 derifrån till Marienburgh, 4 mihl. Her fant jag een major Wussow benembdh, som ärnade sigh till Kongl. Maij :t t, som då medh armeen wvar gången att entsettia Warsow, i hwilkens föllie jag reste samma dagh till Stumm, 2, och Marienwarder, 5 mihl, och samma natt till Graudenz, 4 mihl. Den 15 fortsatte wij reesan så hastigt som möijeligit wahr till staden och festningen Tohrn, 8 mihl, och samma affton derifrån medh friska hestar till Gollup och der öfwer Drebbnitz strörnmen, 5 mihl. Den 16 till Plonsko, 5 milhl.

KONUNGERIJKET PÅLANDH . Den 17 julij till Serwinski och samma affton vthij lägret wedh Nowodwor eller Buggs läger, 5 mihl, hwarest Hans Kongl, Maij:t medh heela armeen och generalitaetet sambt churförsten af Brandenburg och hertig Adolph wore församblade i gott tillståndh. Och som någre få dagar tillförende staden Warsow war till konungen i Påhlandh öfwergången, feldtmarskalken Wittenberg sambt flere generalspersohner fångne bortförde, altså gieck Hans Kongl. Maij :t dagen der effter, som war den 17, medh heela armeen öfwer Buggströmmen och fölliande dagen, som var den 18 julij, in under fiendens läger wedh staden Warsow, 4 mihl.

Och skiedde samma dagh begynnelsen af det blodiga och förskräcklige slaget, hwilket den 19 och 20 julij continuerade, hwarest fiendens armee, bestående af pålackar, littower, cossaker och tartarer, ett hundrade och siuttijo tusende mann starke, som dee sielf bekiände, af Hans Kongl. Maij:z armee, som medh churförstens trouppar vngefehr aderton tusende mann stark war, vthij deres starka, förskantzade ochh medh styker wäl försedde läger blefwe angrepne, vthjagade, slagne och ruinerade, sedan slaget på tredie dagen hade warat, effter sig lernbnandes styker och all amonition. Och sedan konungen i Påhlandh hade gifwit fluchten och lembnat och förlåtitt staden Warsow , begaf Hans Kongl. Maij:tt sig till Warsow, hwarest h. greffwe Bengt Oxenstiärna fands siuker qwar lernbnat. Och sedan Kongl. Maij:tt hade låtitt förföllia fienden och besättia Warsow, gieck heela armeen den 24 Julij igenom Warsow till lusthuset Wiasdowa, 1/2 mihl. Den 29 bröt Hans Maij:tt opp till Ofwer Påhlandh att ännu wijdare see, hwart uth fienden medh sin stora macht wille wända sigh. Men effter jag icke ännu hade egne hästar eller annan equippage, begaf jag mig derifrån och reste den 2 septemb. medh ett partij till Sacrozin, 4 mihl. Den 3 derifrån till Plotzkou, 5 mihl. Den 5 augusti till Gollup, 5 mihl.

PRYSSEN Den 7 augusti derifrån till Tohrn, 5 mihl, hwarest då för tijden herr general majorn Mardefelt war gouverneur, hwarest jag mig een tijdh opphölt, ehuruwäl medh stoor faara i det pestilentzian grasserade dersammastädes så stark, att några tusende meniskior, borgare och soldater, blefwe döde.

Och som Hans Kongl. Maij:tt i medler tijdh sig hade begifwit till Elbingen och wijdare för pestilentzien skuldh till Frawenburg, hwarest Hennes Maij:tt Drottningen och för tijden uthur Swerige war ankommen, resolverade jag att begifwa mig till Kongl. Maij:tt och giöra min persohn bekant. Begaf mig altså den [-] septemb. ifrån Tohrn till herr cammarpraesidenten Rehnschiöldh, som då war på sitt godz Starigrod, 4 mihl. Den [-] reste jag till Culm, 2 mihl. Den [-] till Graudenz, hwarest Hans Högförstl. Durchl. hertig Adolph Johan, Kongl. Maij :tz herr broder, war. Och som Hans Durchl. uthij Italien hade kiänt min persohn och wiste mine qualitaeter, altså gaf Hans Durchl. mig dess recommendationsbreff till Hans Kongl. Maij:tt i bästa form, 4 mihl, hwarmedh jag mig den 14 septb. derifrån begaff till Marienwärder, 3 mihl. Den 15 till Stumm och Marienburgh, 5 mihl. Den 16 dito till Elbingen, 4 mihl, och den 18 septernb. derifrån till Frawenburgh, der jag Hans Kongl. Maij:tt recommendationsbrefwett öfwerlefwererade och den nåden hade dess handh att kyssa.

Och som af första anseendet Hans Maij:tt igenom Gudz schickelse straxt feck om min persohn een godh impression, altså giorde Hans Maij:tt mig uthan någon widhlöfftigheet straxt till generalquartermestarelieutnant wedh hufwudh armeen och gaf migh deropå des kongl. fullmacht, daterat den 24 septembris 1656 vthij Frawenburg, 5 mihl.

Män som min lycka nu som altijdh tillförende war medh olycka beblandat, altså och i det allerhögstbe:te Hans Kongl. Maij:t mig försände att besee fästningsbygningarne i Elbing, Marienburg, Graudens så och Torn, att kunna giöra Hans Maij:tt derom relation och mitt betänkiande, och jag samma reesa i elofwa dagars tijdh fortsatte, så komm jag den 7 octobris till Frawvenburg till Hans Maij:tt igen och hade rest, 50 mihl.

Men aldenstundh jag hade rest igenom så många af den förgifftige pestilentzian besmittade orter, då befant jag mig straxt effter audiencen hoes Kongl. Maij:tt opassligh och dagen dereffter af den ellaka siukdomen inficerat och anstucken, ehuruwäl den (den Allerhögste ware ährat) Hans Kongl. Maij:tt, medh hwilken jag öfwer halff annan tijma talade, deraf icke den ringesta skada feck. Och som jag ärnade reesa ifrån Frawenburg till Elbingen, för än siukdomen tog öfwerhandh och för än någon skulle få wetta migh inficerat wara, så blef jag doch om natten emellan den 9 och 10 octobris vthij een by, 3 mihl ifrån Elbingh, Blomenhagen benembdh, så hefftigt angrepen, att jag då straxt begynte delilera och tahla i hufwudyrslen.

Dock om morgonen i galnskapen sende jag min dreng ifrån migh till Frawenburgh tilbaka bahra för den orsaken, (som mig i hufwudyrslen tykte) att jag wille wara allena, föregifwandes mig hans återkombst der willia afwänta. Men så snart war han icke sin koos, att jag icke sielf sadlade min häst och då bant wätshorne (hwaruthij jag wedh pass 360 rdhlr hade) fast bakom sadlen. Dermedh redh jag derifrån till skogs och i hufwudyrslen een heel dag och 2 nätter willse i willande skogen, der hwarken meniskia eller wägh war till finna.

Och som fast alt mitt förståndh och minne mig war beröfwat, då kann jag mig icke alt pårninna, huru mig alt hände eller hwad jag alt bedreef, vthan det allena, att jag mina ögon icke kunne opphålla af sömbn; giorde eij häller annat än soff på hästen, så att jag både medh hufwudet och kroppen fassnade i greener och buskar och offta war på wägen att falla aff hästen, effter jag hade slept tygeln och hästen gek fort. Jag stegh och otalige många gånger af hästen och lade migh på baara marken att sofwa, spennandes betzelltygeln om min handh.

Men som sömbnen icke war naturlig, waknade iag myket offta som förskräckt upp, och då war hästen offta ett långt styke ifrån migh, Men icke weet jag, huru lenge iag hade sofwitt, och jag förmådde icke att gå så långt att fånga honom, så matt war kroppen, och så yrt och tungt war hufwudet, att jag icke kunde stå på föttren, vthan måste krypa på alla fyra, till dess att jag komm till min häst. Och största lykan war, att det stackars creaturet, vthan twifel mitt ynkelige tillståndh merkiandes eller snarare effter Gudz willia, altijdh stodh stilla och lätt sig af mig godwilleligen fånga, elliest hade jag i willande skogen dödt och twifwels uthan förderfwatt eller och aff snapphaner och slijke blefwen mördat, emedan skogarne wore fulla af flychtige polnische bönder, som dee swänske järnmerligen nedersloge, hwar de dem kunde mechtige blifwa. Men Gudz hand bewarade mig skinbarligen.

Sidst komm jag åter medh stoor möda igen på hästen och påminner mig som en dröm, att jag reedh een godh tijdh, till des jag feck see hafuet. Dijt wände jag migh, till dess jag fant opå een lijten gångh eller skogs wägh. Denn fölgde jag, till des jag komm neder till stranden, hwarest jag änteligh blef een lijten hytta warse. Dijt begaf jag mig och befann det wara een krogh, een half mihl ifrån Tolkermit uthmedh färska hafwett, 3 mihl ifrån Frawenburg och 3 mihl ifrån Elbingen. Och ernedan denne min siukdorn hafwer fört myket underliga händelser medh sigh, hwaraf Gudz nådige och milderijke försyn och skickelse skinbarligen ähr att see, altså wvill jag denn något widlöfftigare beskrifwa.

Wedh denne krogh stegh jag af min häst, ernedan det war på tredie dagen emot afftonen, att jag icke hade smakat någon maat eller sedt någon meniskia, begiärte jag låna huus, hwilket wärden, som sågh mig wäl wara klädd och stofferat, giärna tillstadde, förandes min häst i stallet och bar mina wädskor i stugun. Män mig war omöijeligit att kunna allena gå inn i huset, medh mindre jagh migh wedh giärssgårdarne och wäggiarne hålla måste, så att både wärdh och wärdinnan icke annorledes meente, än att jag war druken. Jag kastade migh straxt neder på bänken och sombnade inn.

Men vngefehr effter een tijmas förlopp kom een persohn inn, som satte sigh neder widh bordet, begiärandes aff wärden ett stop öhl för peningar. Och som jag honom frågade, hwadan han kom och hwarest han war hemma, swarade hann mig sigh boo uthij Elbing och wara een fiskiare och komm nu ifrån hafwett och ärnade sigh i denna natt heem, wille allenast sig att wederqwekia dricka ett stoop öhl. Och efftersom han mig myket beskedelig förekomm, och jagh uthan dess af een skräckelig torst war öfwerfallen, lät jag och gifwa mig dricka och drak honom till. Männ enär han sitt öhl hade uthdrukit, lade han peningarne på bordet och wille gå sin wägh. Men som jag frågade, om han icke ännu wille dricka ett stoop, swarade hann, att hans medel icke wille tillstädia förtähra så myket opå een gång. Men som jag badh honom sittia och giöra migh sällskap, jag wille wäl betahla alt, hwadh han förtärte, blef han hoes mig, till dess wärdinnan dukade bordet och gaf maat, då han åter bödh till att gå borth, Men jag nödgade honom till bords att äta medh mig, hwilket hann och giorde. Och som han iblandh annat och kom om sine små barn och stora fattigdom tilltahls, och att hans hustru wahr tiock hafwande, warkunnade jag mig således öfwer honom, att jag, i det han bödh fara wäl, skiänkte honom een specie rijksdahler, den han medh många tusen de wälsignelser emottog och for sin wägh i den meningen, att wij aldrigh mehr skulle råkas, Men jag lade mig neder till sömpns, menn omöijeligen, dy jagh kunde icke leggia heela natten ett öga igen, vthan uthij stoor ångst och ängslan kastade jag mig af och till i sängen, så att hwarken wärdh eller wärdinna, som medh deres barn låge i samma stugu, den natten icke finge sofwa een blundh, till des emot morgonen een sådan flygande hetta och hufwudhyrsell mig ankomm, så att jag af mattigheet icke förmåtte tahla, då wärden först begynte märkia mig wara siuk, doch owisser af hwadh siukdoom. Vthij sådan hufwudhyrslan och swagheet blef jagh heela dagen liggiandes, talandes myket i hufwudyrslen.

Männ som detta war een kroogh och wärden icke hade mehr änn een stugu, gieck åtskilligt folk uth och inn till att dricka, hwilke mig så sågo liggiandes, så att wärden andra dagen mig hwarken i sin stugu eller huus lijda wille, föregifwandes, att jag wist, som och i sanningh war, måste hafwa pestilentzian opå halsen. Och emedan hans huus war een krogh, så afskars altså hans näring, i det folket för siukdomens och min skuldh skydde huuset. Wille altså intedt längre härbärgera mig. J ag wiste icke häller hwarken att tala eller swara, det som beskedeligitt war, vthan talte alt uthij hufvudyrslen; weet och icke häller alt herifrån och fast uthij dee fölliande 21 dagar, hwadh mig ähr händt eller wederfarit, så aldeles war mitt förståndh borta, och jagh af stor swagheet betagen. Männ wärden lätt taga een halmkärfe och lätt läggia den vnder några pihlar, som stodo widh siööstranden ett gott styke ifrån krogen, och dijt hade dee lagdt mig och öfwertäckt mig medh min egen kappa, låtandes så liggia migh.

Men andra dagen dereffter kom samma elbingske fiskiare, som jag 2 dagar tillförende hade skänkt rijksdalern, hwilkens nambn war Jacob Rosenkranz, effter sin waana vth att fiskia, till be:te krogh kommandes till att dricka. Och som han blef warse något liggia wedh siöön, frågade han wärden, hwilken honom att jag det war till swars gaf, hwaropå hann icke allena straxt till migh komm och talade medh migh, vthan bannade wärden hårdeligen för det, som han emot mig hade giordt, påminnandes, att der konungen af Swerige finge weta, att han således hade hanteratt hans folk, låte han wist ophängia honom, att låte sättia elden på krogen, och att det icke war christeligen giort att således wräkia uth een meniskia opå een sådan ort, der man icke wore säker, att wargar och andra odiur icke skulle oppäta honom, och myket mehr de chatoliske och opproorske böndren skulle bryta halsen på honom, som dee dageligen giorde på mången ährlig meniskia.

Här bewijste fiskiaren opå mig een barmhertigheetsgiärning (der jag mig sielf hwarken röra eller wända kunde, myket mindre tala och swara, vtan war mine sinnen och förståndh aldeles beröfwat) myket större, än som jag någonsinn af honom förtiänt hade. Och som han fann altför osäkert wara att låta liggia mig under bara himmelen wedh stranden eij heller mig till Elbingen bringa torde, hälst ernedan det för guarnisonens skuldh war förbudit att inbringa någon siuk, så lade hann halm i sin båth och öfwertäkte denn medh sitt segell, bar mig dijt in och förde mig ett långt styke uthij siöön in vthij tiocka hwassen eller röör, hwarest mig ingen finna kunde. Der stötte han båsshaken neder i grunden och bant bååten derwedh fast, rodde medh een lijten ökståck till lands och gieck till foots till Elbingen igen att hembta mig maat och dricka, dy jag hade lijkwäl uthij hufwudyrslen wijst honom wätskorne medh penningarne vthan fått någre styken gull och ringar, som jag plägade bära hoes migh medh begiäran, han skulle, enär jag blefwe dödh, äntelig begrafwa mig under detta trää, wijsandes opå een stoor eek, som stodh wedh stranden opå een högh och brant vfwer och änteligen så laga, att lijkkistan icke blefwe för stackot, att det icke giorde ont i fötterne sambt sådane fantasier mehr.

Vthij samma båth lågh jagh uthij een och tiugu dagar,ynkelig och äländig siuker uthij mina kläder, stöflar och spårar, uthij hwilken tijdh fiskiaren mäst hwar annan dag mig uthur Elbingen brachte maat och dricka, ehuruwäl han sedan medh eedh bekräfftade, att iagh uthij elofwa dagars tijdh icke hade nutitt så stort brödh som een walnött stoor, men 10 in emot 11 stoop öhl hade jag druckitt hwart dygn.

Stoor lycka och dens allerhögstes skinbarlige och vndersamme nåde och beskiärm war hoes denne olycka, att jag icke uthij denne stoore swagheeten och starka hufwudyrslen och moder allena stadder icke sielf hafwer sprungit i siöön och dränkt mig eller elliest af swagheet oförmodeligen fallit i siöön, en är jag naturen hielpa skulle, i det jag öfwer 5 dagars tijdh1 war ganska allena opå båten. Menn Guds godheet haf:r oppehållitit och Guds hellige änglar hafwa wist lägratt sig kring om mig att hwarken satan eller onda meniskior hwarken dagh eller natt hafwa kunnat giöra mig någon skada. Och hafwer den store Gudhen herutinnan skinbarligen bewist sin arms macht och starkheet, för hwilket Hans Gudommelige Maij:tt ewinnerligen ware prijs och ähra. Och som fiskiaren sågh swagheeten mehr och mehr tilltaga, brachte han sin son, een gåsse af 13 in emot 14 åhr, uth medh sig, som och heela tijden sedan opå båten hoes mig blef. I medler tijdh satte sig een apostherna eller pestilentziarisk bolda opå högre sidan in uthij min hals rätt emot axelbenet, hwilken så tilltogh och så farligh blef, att den syntes aldeles willia taga anden af och strypa eller förqwäfia migh, hwarmedh jag mig i några dygn, och som han fiskiaren meente i 5 dagar plågade, in till dess att denn af sigh sielf oppbrööt och een stoor hoop materia ifrån sig gaf, att man derföre fasnas skulle. Och war så myket afskyggeligare, som den in uthij halsen oppbrööt, så att all materia med gunst igenom munnen uthflööt vthij sådan mykenheet, så att man sigh deröfwer storligen måtte förundra, och myket mehr ändå förundra, att jag i warande tijdh icke den ringaste wärk eller sweda förrnärkte, vthan legat i yrslen lijka som uthij een sömbn eller dwala, så att jagh fast dagh och natt sofw.

Menn effter 19 dagars förlopp kom mitt förståndh så småningom igen, så att jag först begynte kiänna mig sielf, och att jag war den samma, besinnade mig, hwern jag war, hwar jag war, och huru jag skulle hafwa kommit opå denne obekante orten, hwaröfwer jag mig icke litett förundrade. Och som mitt förståndh lijka som dråppewijs effter hwart annat begynte komma igen, och jag mig änteligen påminte att wara medh Hans Kongl. Maij:tt uthij Påhlandh och enär jag då wedh fiskiarens återkombst grundeligen feck wetta, hwar jagh war och om min siukdom, så och opå hwadh sätt jag war opå denne orten kommen, begiärde jag gienast af honom att blifwa förder till Elbingen, hwilket jag honom doch altijdh tillförende uthij hufwudhyrslen strengeligen hade förbudit, hwilkett fiskiaren och giorde och mig deropå om nattetijdh op i sitt lilla huus, som lågh i förstaden uth medh åån, brachte, hwarest hans hustru låg i barnsäng, hafwandes uthan dess 2 småbarn och een piga, så att uthij desse 7 persohner hans huushåldh bestog. Bar mig altså fiskiaren, sonen och pigan uthur bååten, dy jag förmåtte för swagheet skuldh ingalunda gå, leggiandes mig i hans stuga opå halm opå gålwet. Menn så snart jag så i wermen innkomm, begynte mina fötter således att wärka, att jag hwarken roo eller lijsa hade, och enär stöflarne wore af föttren afskurne, befunnes dee wara så sullne och så bruna som een kettelbottn, så att jag aldrig trodde kunna bringa dem igen tillrätta. Doch hafwer Gudh så nådeligen erhållit dem in till närwvarande dagh. Jag ledh lijkwäl uthij 3 weckors tijdh een outhseijelig plåga och pijna, till dess Gudh mig igen till hälsan förhalp, att jag så småningom begynte att gå först oppe och sedan uth.

Då förde fiskiaren mig opå spettahls kiörkegården och wijste mig dödkistan, som han hade låtitt för mig förfärdiga så och sin grafplatz opå kiörkegården, hwarest han hade ärnatt låta migh begrafwa. Menn den alsswåldige Gudhen ware prijs och ähra, som mig för denne gången ifrån sådan äländigheet frälste.

Männ härhoes war förnämbligast att förundra, att såsom uthij alla huus opå den gatan war pestilentzan och war intedt huus, hwaruthij icke några döde funnes, ja, det som mehr war, kunde wij uthij hans stugu, emedan weggiarne in till näste husen wore af baara leer, tunne sammanfogade, granneligen höra åthskillige af pestilentzan siuka agonicera och afsombna; i synnerheet een piga, som låg medh sitt hufwudh inn till mitt hufwudh, så att bara ett litet qwarteers wägg war emellan, kunde jag hennes sidste ordh och andedrächt granneligen förnima. Doch lijkwäl war uthij fiskiarens huus icke någon funnin, som något af det ringaste fingret giorde ondt, så att både han och hans hustru sade, att Gudh hade wisserligen fört migh dijt inn och att dee alle för min skuldh blefwe bewarade. Hans Konungl. Maij:tt, som mig så myket hastigt mistade, jembte min k. broder, numehr sahlig hoes Gudh, Aron Jönson Dahlbergh, som då war hoff- och fäldtcammererare, jempte andra goda wänner iempte mine egne tiänare wiste aldrig, hwar jag hade tagit wägen, så hastigt, som jag mig förlorat hade, intedt twviflandes jag iu hade ridit halsen af mig eller elliest hade blifwit ihälslagen; således att högst bemelte Hans Kongl. Maij:tt lätt commendera största delen af sitt drabante garde opå alla wägar och i alla små städer och byar att sökia effter migh. På sidstone och wedh min fulla restitution, och som jag effter Hans Kongl. Maij:z befallning mig till Marienburg begaff , 4 mihl, befann jag dy wärr det ordspråket nulla calamitas sola aldeles wara sandt, att nernbligen een olycka icke giärna ähr allena, dy jag fann be:te min k. broder för mig siuk af een hefftig och hitzig fläck fiebr opå sin sootesängh, hwilken och effter 7 eller 8 dagars förlopp förste adventssöndagen 1656 i Herranom sanfft och saligen afsombnade. Och lät Hans Kongl. Maij:tt honom uthij jesuiterkiörkan dersammastädes wäl och myket hederligen begrafwa, som den, som Hans Maij:tt myket älskade, giärna lijda kunde och i många importante ärender brukade. Miste jag altså min bäste wänn och allerkiäreste broder, hwilkens lijf jagh giärna medh mitt egit hade igenlööst, der min lycka hade warit så godh, hwarigenom jag mången olycka hade gått uthur wägen.

Och som Hans Kongl. Maij:tt då fann för rådsambt, att fortificationsarbetett i Tohrn medh all macht skulle fortsättias, hwarföre befalte Kongl. Maij:t, jag migh dijt begifwa och wärket drifwa skulle, hwilket jag och straxt effterkomm, men kunde för innfallande juhlehögtijden dersammastädes fast lijtet uthrätta, uthan allena att opå Kongl. Maij:z befallning nunnornas kiörkia uthmedh Weichselln neder reefs, hwarom staden Tohrn sedermehra myken mootgångh hafft hafwer.

Menn som Hans Kongl. Maij:t i medler tijdh ärnade occupera och intaga någre orter uthij Pomerelln att desto bättre kunna innesluta kongen af Påhlandh, som då i persohn war i staden Danntzigh, altså fann Hans Maij:t t rådeligit att avocera min ringa persohn ifrån Tohrn igen till armeen; feck altså ordre att mööta armeen wedh Conitz, som Hans M:tt då hade belägrat.

1657

POMERELLN Jagh begaf mig altså den 4 januarij medh een leutnant och 30 hästar till confoij ifrån Tohrn till Cullm See, 4 mihl. Den 5 jgenom Culm och öfwer Weichseln till Swetz, 3 mihl, hwarest Hans Kongl. Maij:tt bådh komm, att Conitz sig nyårhs dagen hade i Hans Maij:z händer gifwit, så och ordre, att jag skulle mööta Hans Maij:tt wedh Tauchel, hwilket Hans Maij:tt ärnade belägra, Jag bröt altså den 6 opp ifrån Swetz recta på Tauchel, 5 mihl, männ fann Hans Maij:t wara oppbrutin att föllia polniske generalen Chernetzki, som hade gått öfwer Weichseln och åth Tohrn inn uthij Preusen. Jag fölgde altså marchen och armeen och komm den 8 januarij till Hans Maij:t uthi een by Schönow eller på polnsche Zinnou benembdh, 7 mihl.

PREUSEN Den 9 jan. geck Kongl. Maij:t medh armeen opå isen öfwer Weichsellströrnmen wedh Starogrod eller Althausen att föllia fienclen, Culm när förbij, 3 mihl, till een bondeby Ribenze, 3 mihl, 6 mihl. Den 10 till Vlandowa och Räden, 4 mihl. Den 11 till byn Linovo, 3 mihl. Her gieck Hans Kongl. Maij:tt ifrån oss åth Marienburg, lembnandes armeen under feldtmarskalkens h. Gustaff Otto Steenboks commando, hwilken hade befallning att föllia och gifwa acht opå Chzernetzki, så att hann intet skulle falla in i Preusen och giöra skada. Den 12 marcherade wij till een by Plowonsk, 2 mihl, och den 13 igenom een by Liepienki, öfwer passet Ståå igenom Corozin, Schwazzenova till Hertzogenwalde, 5 mihl. Den 14 Stradorn förbij, på tysk Eilau, och Niclashagen, 5 mihl. Her giek Hans Förstl. Nåde Pfaltzgrefwe Philip af Sultzbach, så och greff Jacob de la Gardie medh några regementer till häst och foot ifrån armeen till Preusen igen. Menn wij lågo uthij Niclashagen till den 18, både för det wij ingen kundskap af fienden hade som och att afwänta een brandenburgsch succurs i stellet för dee regernenterne, som afginge.

Den 18 giek marchen till Lubmuhl och Osterode, 3 mihl. Den 19 conjungerade sig brandenburgsche felttygmestaren Sparr medh 5 regementer till häst och 3 regementer dragoner medh oss att desto bättre wara Chernezki bastant och tillijka entsettia och secundera festningen Tijkozin, som då af littowsche armeen under skattmestaren Gonzewski hårt war belägrat; giek altderföre marchen till een by Longize, 4 mihl.