Sanden i historiens timglas

Det är nu länge sedan som historiker främst sysselsatte sig med kungar, krig och fältherrar piruetterande på vita hingstar inför en gyttrig fond av kanonmat. Bland nutida historiker finns det ett helt annat intresse för befolkningens breda lager. Detta har bara de senaste femton-tjugo åren resulterat i en lång rad viktiga verk som återgett några av dessa otaliga anonyma både namn och röst. Men mycket finns kvar att göra. Folkets historia är ännu en värld av gåtor, full av vita fläckar och dunkla hörn.

Ett av problemen vid skrivandet av folkets historia är att mycket av kunskapen är silat genom överhetens händer. Och deras förvrängda bilder av folkets hotfulla grå mängd har dröjt sig kvar i historikernas texter. Även i moderna opus framträder ofta revolterande bönder och kravallande gesäller som främmande och inte så lite svårbegripliga. De blir till ”massan”.

Det är bland annat detta som gör Arlette Farges verk så anmärkningsvärt.

I sin bok ”Livets sköra tråd” skildrar denna franska historiker livet i fattigkvarteren i 1700-talets Paris och hon gör det på ett mycket intelligent och inkännande vis. Hon lyfter fram alla dessa som annars bara är ”sanden i historiens timglas”; de scener ur vardagen hon målar upp påminner om Brueghel i sin realism, detaljrikedom och totala avsaknad av all romantisering. Hon tar dessa människor på allvar – de små och och hjälplösa, kvinnorna och männen, tvätterskan och perukmakargesällen – och gör det möjligt för oss att verkligen förstå dem. Den underliga och stereotypa ”massan”, med all dess primitivitet, låga drifter och grymma nycker, smälter bort. Istället träder den lilla människan fram, som i trots mot vidriga omständigheter söker att uppnå en smula värdighet och skönhet också i sitt liv.

Hennes detaljerade skildring – som alltså bygger på en noggrann genomgång av samtida polisarkiv – fördjupar utan tvekan den bild vi har av denna epoks liv och ändrar den också på ett par viktiga punkter. Vi får möta människor som bygger sin existens på hårt arbete, kärlek, nykterhet, hederlighet och en stark familjesammanhållning. Det är mycket sällan man får möjlighet att komma den s.k. vanliga människan så här nära i ett historiskt verk. Att hon ibland låter sitt källmaterial styra de frågor hon ställer är mindre lyckat, men det är måhända i detta fall ursäktligt.

Att skåda detta brokiga vimmel av människor är nämligen så ohjälpligt fascinerande. Titt som tätt uppstår det liksom små noveller mitt inne i texten och läsaren får följa, t.ex. den märkliga skandal som uppstod då vinhandlarlärlingen Denis på krogen ”Det lilla hålet” på rue Saint-Victor anklagades för att ha våldtagit den bara nio år gamla Madeleine Ernault.

Här bjuds inget ältande i kärr av samhällsvetenskapligt tungomålstal, här bjuds på färg och dofter, ansikten, öden och röster. Jag kan inte annat än rekommendera denna bok.

– Boken är: ”Livets sköra tråd. Våld, makt och solidaritet i 1700-talets Paris” av Arlette Farge. Natur & Kultur