Utgångspunkten för Kim Salomons bok är enkel och förnuftig: skall vi förstå det Kalla Kriget måste vi också ha en uppfattning om hur vanligt folk upplevde denna period. Och det som benämns Kalla Kriget erfors sällan direkt i ett land som Sverige, utan dess realiteter nådde oss för det mesta i förmedlad form, framför allt via media. Det är också den här mediebilden han undersöker, som den framtonar i tre populära tidskrifter från 50-talet: Året Runt, Se och Veckojournalen.
Nu låter det kanske inte som en bra idé att bygga upp en hel bok på referat av texter i tre veckotidningar, för att se vad där berättas om det Kalla kriget. Det är det inte heller. Åtminstone inte som det utförts här. Upplägget skulle mer passa en aningen lat doktorand än en välrenommerad forskare som Kim Salomon. Få saker frestar så mycket på en läsares uppmärksamhet som långa, vindlande textreferat, särskilt om de texter som refereras inte var särskilt intressanta till att börja med. Detta skulle man dock kunnat stå ut med – akademisk forskning behöver faktiskt inte vara rafflande – om det inte vore för att huvuddelen av resultaten är så triviala. Lägg till detta en överlång och garderad inledning, och författaren framtonar som en person som påklär sig astronautdräkt för att ta Pågatåget in till Lund.
Salomon kan förvisso visa att Kalla Kriget och dess idéer och tankefigurer är högst närvarande i den svenska veckopressen, även i reportage som behandlar sådant som sport, kvinnoideal eller heminredning. Kanske viktigt att belägga svart på vitt, men knappast en vidare sensationell slutsats. Detsamma gäller den bild av Kalla Kriget som tonar fram. Läsaren ställs inför stycken som ”Även om veckotidningarnas synskärpa i viss mån är inställd på att hitta likheter mellan Sovjetunionen och Östeuropa uppmärksammas även skillnader. Således är det det kommunistiska Sovjetunionen som ställs till svars för det politiska förtrycket i Östeuropa”. Eller ”Svenskarna lever farligt i skuggan av det mäktiga och hotfulla Sovjetunionen. Neutralitet och alliansfrihet uppfattas inte ge tillräckligt skydd”. Eller ”Ambitionen att sortera i moraliska kategorier som god och ond har satt tydliga avtryck i den politiska sfären”.
Det sistnämnda, att vi fortfarande lever med det Kalla Krigets uppsortering av världen i goda och onda, framtonar som Salomons stora poäng. ”Hotbilder förändras och laddas med nytt innehåll, men i människors föreställningar, i deras rädsla och fruktan, finns en obruten linje”. Onekligen. Här ligger dock Salomon igen snubblande nära det triviala. För säg vilken konflikt, från biblisk tid och framåt, där den egna sidan inte beskrivits som god och fienden inte som ond?
En del av bekymren springer ur trubbiga analysverktyg. Salomon talar gärna om att han studerar ”berättelser”, en term han dock använder något slarvigt, oftast i meningen ”utsaga”. Han tar alltså inte bistånd av narratologin. Där hade han funnit metoder och begrepp som skulle kunna hjälpa honom manövrera i denna tröga materia; men han undviker dessa möjligheter, inte minst genom att utesluta allt fiktionsmaterial ur sin forskning. Annat kommer ur att undersökningen känns paradoxalt o-historisk, i så mening att författaren undviker mycket av den dynamik som kommer ur förändringar över tid, och, inte minst, i spelet mellan den så kallade verkligheten och bilden av densamma. Han utnyttjar alltså inte mycket det enorma övertag vi historiker har i vårt betraktande av det förflutna, nämligen att vi sitter med facit.
Dock: boken har flera värdefulla delar. Avsnittet om USA är intressant. Tvärtom vad som ofta sägs, var bilden av det stora landet i väster märkligt kluven. Det är ett land som lockar med sin modernitet och styrka, samtidigt som sådant som dess ytliga konsumtions- och populärkultur väcker frågor och tillochmed obehag. Salomon kan visa att 60-talets omsvängning vad gäller synen på USA hade långa rötter bakåt i tiden. Och kapitlet om vår självförståelse får en att begripa hur centralt det Kalla Kriget var för framväxten av bilden av Sverige som välfärdsland, folkhem och vacker medelväg. Och faktiskt också för dess upprätthållande.
– Peter Englund
(Kim Salomon: ”En femtiotalsberättelse – Populärkulturens Kalla Krig i Folkhemssverige”. Atlantis.
DN, 9 augusti 2007)
Peter Englund 